Kött och köttkvalitet

Diskussionens vågor går höga vid köksbordet. Den yngre generationen är hemma på gården med kompisar och pojkvänner. Kött och köttkvalitet engagerar såväl bonden som kocken och vanliga ”ätare” som vill ha en smaklig måltid.

Kocken åker land och rike kring för att hitta de allra bästa råvarorna till sin restaurang. Bonden ser till att djuren har ett bra koliv med bra foder, friskt vatten och stor frihet i beteshagarna på sommaren och i lösdriftsladugården på vintern.

Men vad händer med köttet mellan bonde och kock? Hanteras köttet på ett bra sätt, får det mogna tillräcklig tid? En koll med livsmedelsverket ger vid handen att kött ska hänga en vecka och får inte hänga längre. Tar man då vara på den goda kvaliteten som säkerställts av bondens omsorger?

Straffar man ut det dyrare svenska köttet som kommer från djur som betat i svenska hagar för billigare kött som kommer från andra länder där djuren slutgöds med stora mängder kraftfoder och som kan få antibiotika och hormoner för att växa bättre?

Här måste livsmedelsindustrin ta ansvar. Det ska inte behöva vara så att den som vill ha närproducerat och svenskt ska vara hänvisad till de bönder som har gårdsbutiker eller säljer köttlådor direkt till kund. Bra svenskt kött ska finnas tillgängligt för grossister och i butiker. Skolor och omsorg ska lätt kunna tillfredställa behovet av svenska råvaror i köken utan konstiga omvägar som att kommuner själva ska äga kossor.

Men vi sätter oss till bords och njuter av tjälknölen gjord av ytterlår från kviga från gården, hemgjord aioli smaksatt med älgört och god potatissallad och känner oss privilegierade.