En liten semester på resande fot utan att någon av oss behöver sitta vid ratten verkar vara lockande. Dessutom känns det bra om jag i min roll som landstingspolitiker faktiskt själv har åkt hela nord-sydlinjen. I onsdags lämnade vi målargänget och tog båten Rex från Norrtälje hamn genom hela Norrtäljeviken. Förbi Svennes stuga i Harka och alla dessa sommarstugor som klamrar sig fast längs stränderna. Förbi Lundabadet och Lunda brygga där affären i Röksta fick sina varor så sent som på 1960-talet och där bönderna i Utlunda fick Stocholmsdynga i form av matavfall och latrin som spreds på åkrarna när min farfar var ung ( en och annan silversked kunde de också hitta i skiten ). Vidare förbi Lidö och norrut mot Arholma. Den hamn som är längst norrut i Nord-Sydlinjen som trafikerar skärgården här i Stockholms län. Arholma som är en av skärgårdens sista utposter mot det öppna havet. Det som slår mig när jag tittar på en översiktskarta över området är att det är så nära hem till Roslagsbro fågelvägen. Barnen som till helt nyligen gick i Björkö-Arholma skola i Skänninge skulle ju kunna åka över till Harö brygga och åka vidare till Drottningdal.
Efter en smaklig tallrik med strömming, potatismos och lingon gick färden vidare med Rex till Lidö där vi bokat övernattning. Lite smak av närproducerat får vi när vi ser att det finns öl från Västergården i Andersvedja.
Efter en god middag på värdshuset på Lidö slår vi oss ner vid den tomma badstranden där vi får sällskap av några sädesärlor som jobbar stenhårt på att hålla oss myggfria. Och det var väldigt insektsfritt, sannolikt beroende på närheten till havet och kvällsbrisen. Vi hälsade på vår bondekollega Mickes kampar i hagen. Micke är en av Skärgårdsstiftelsens arrendatorer. En stor del av jordbruket som finns kvar i skärgården drivs av Skärgårdsstiftelsen. Vi försöker sälja in Billinge Gårdsmjölk till värdshuset. Billinge Gårdsmjölk är ekologisk mjölk från Billinge Gård i grannsocknen Roslags-Bro. Det är inte helt enkelt att prioritera lokalproducerade produkter när man måste se till att få alla produkter från samma grossist för att förenkla transporterna till ön.
Resan går vidare med Sunnan mot Sandhamn. Kollar upp en idé om att faktiskt kunna komma tillbaka till Norrtälje hamn på fredag kvällen efter att ha övernattat i Nynäshamn. Ångbåten Blidösund ska gå från Strömkajen på fredagkvällen och vara i Norrtälje halv tolv på natten. Men var kan vi lämpligast göra bytet från Sunnan till Blidösund? Hemsidan är inte helt tydlig på att ge information och tidtabellerna ger motstridig information. Efter telefonsamtal med Blidösundsbolaget visar det sig att vi kan göra byte i Glyxnäs på Blidö, men då får vi vänta två timmar på S/S Blidösund och vi måste också vänta i tre timmar i Sandhamn på Sunnan, så vi tar nog den blå båten Holly istället från Sandhamn och åker in mot Ljusterö och går i land vid Åsättra.
Efter en härlig båttur i den vackra skärgården runt Blidö, Yxlan, Furusund och Möja landar vi i Sandhamn. Vi funderar över vart jordgubbarna från Möja tog vägen? De som snabbt skulle plockas för att sedan snabbt fraktas till Hötorget i Stockholm för att ge en bra inkomst till bönderna på Möja. Vi funderar över vart alla fina båtar i alla hamnar vi passerar kommer ifrån? I Sandhamn hamnar vi i det lilla museet över lotsar och tullare och har en trevlig pratstund med guiden. Hon kommer fram till att jag är nog en äkta skärgårdsbo för jag vill inte bo alldeles vid vattnet och det ville inte de gamla lotsarna heller göra. Det är nog bara Stock’olmare som vill bo vid vattnet. Vi noterar också att det finns väldigt få byggnader i skärgården som är byggda före 1719 då ryssen var här och härjade och brände.
Sedan är det den södra delen av skärgården kvar. Octava gör strandhugg på Runmarö och Nämndö med den stora ladugården på Östanviks gård och på Ornö, gruvön Utö och Kymmendö som inspirerade August Strindberg att skriva Hemsöborna.
Till slut hamnar vi då i Nynäshamn, porten mot Gotland och Baltikum och mot stora vida världen. Vilken skillnad på hamn mot Norrtälje. Vi sover över på det fina genuina Skärgårdshotellet och känner oss väldigt välkomna. De har t o m en hotellhund, men den får inte sova i gästernas sängar.
Sedan är det då dags för returen. Octava väntar nere i hamnen mellan segelbåtar, passbåtar, stora färjor och allehanda fartyg. Vi funderar lite över holmarna som skarvarna verkligen skitar ner. Ytterligare kväve och fosforläckage till Östersjön. Det här måste väl vara samma sak som guanon som importerades från Peru för att gödsla åkrarna med under 1800-talet. Nu har vi bestämt oss för att känna av även Österåkers skärgård och byter till blåa Holly i Sandhamn och Holly följer samma rutt som Sunnan till Finnhamn men letar sig sedan in och gör strandhugg på Husarö, Ingmarsö, Svartsö och Nässlingen innan hon hamnar i Åsättra på Ljusterö. Här blir det byte till buss som slingrar sig genom jordbrukslandskapet på Ljusterö. Här får vi åter njuta av utsikten av åkrar och ängar och betande djur. Den sista båtresan vi gör denna gång är färjan mellan Ljusterö och Östanå. Bussbyte till Norrtälje och sedan bil hem till Norrsund. Hemma igen. Och här hemma ingår hund vid fotändan i sängen.
