Idag skulle våra rymlingar från Brotorp tillbaka till jobbet som naturvårdare. Medan jag väntar på mina medhjälpare tittar jag ner i Broströmmens vatten. Men vad är det där för växt som ryckts loss från strandkanten? En flockblomstrig växt och det är inte hundloka och inte Kärs. Det kan vara Sprängört!. I dagens digitala värld konsulterar mina kofösarvänner sina mobiltelefoner. Jag fotograferar och skickar bilder till mina vänner som är bättre botanister än jag. Min far kommer och han konsulterar sin flora som han alltid har med sig....
Vi går till Hov och försöker få hem de sjus gäng som har funnit sig väl tillrätta bland sina yngre systrar och är inte särdeles intresserad av min hink med godis. Till slut blir det i allafall 4 stora och en mindre som hänger med Göran med godishinken längs Roslagsleden till Bron där brovaktarna Åsa, Åke och Anders ser till att de återvänder till Brotorp.
Om det nu är Sprängört så vill jag inte att de ska gå ner i ån och börja äta av denna dödligt giftiga växt. Därför föser vi dem vidare upp till den gamla ladugården och där stänger vi av betet så att de bara kan gå på torrmarkerna mot Norrsund.
Sedan gäller det att examinera den misstänkta växten. Jag plumsar i bredvid bron och fiskar upp hela växten med rötter och allt och cyklar hem med det. Pappa sitter vid verandabordet och konsulterar ännu en flora, jag tar närbilder och skär igenom roten.
Pappa är tveksam, Sprängörten ska inte blomma så här tidigt... men jag är nästan säker på att det är Sprängört och känner mig helt säker på det när jag skär igenom roten.
Och sedan får jag detta besked på mejlen:
Meddelande från Gabriel Ekman:
“Ja, visst är det sprängört. Den är vanlig och växer vid nästan alla sjöar och vattendrag i Roslags-Bro socken. Den är oerhört giftig! Äter man den vilket någon gjorde som blandade ihop den med hundloka får man muskelkramper. Denne man hamnade på IVA på Danderyds sjukhus. När jag var barn på 1970-talet låg 3 döda kor i Nedra Söderby. De drack vattnet ur diket där det växte sprängört under en torrsommar. Apiaceae- familjen är antingen goda växtarter eller giftiga. Sprängörtens gift orsaker en plågsam död och sprängörtsdekokt fick slavarna på romartiden medan de bättre bemedlade fick Odört som orsakar hjärtarytmier.”
Och läser detta:
Sprängört är en av våra allra giftigaste växter, på grund av sitt innehåll av cicutoxin och cicutol som har starkt narkotisk effekt. Hela plantan är giftig, men i synnerhet roten, nedre delen av stammen och unga skott är särskilt giftiga. Giftverkan minskar ej vid torkning.
Hästar dör av cirka 500 gram torra växtdelar, nötkreatur dör av 200 gram färska växtdelar (till exempel två till tre jordstammar) och ännu mindre mängd orsakar dödsfall hos får. Nötkreatur förgiftas inte sällan av sprängört då de kan ha viss förkärlek för växten, särskilt tidigt på våren. Förgiftning kan inträffa i samband med dikning eller annan markberedning, då roten grävs upp och exponeras för djuren.
Förgiftningssypmtom
Cicutoxin framkallar häftiga epilepsiliknande kramper, konvulsioner, inkoordination, ökad salivering, uppsvälld buk, vindögdhet, andningssvårigheter, eventuell tandgnissling, ibland förstoppning. Plötslig död inom 15 minuter efter konsumtion.
Det finns inte bara goda örter i vår Herres hage...
