- Kan man vara vän med en ko? Min kusins lilla dotter Lovisa ger mig denna fråga när hon kliver ur bokbussen. Hennes far har läst Mammu Mu och Kråkan och den ettriga egoistiska kråkan har tydligen ställt den frågan. Vad jag vet blev Mamma Mu och Kråkan de bästa vänner och jag besvarar frågan, visst kan man vara vän med en ko.
Varje morgon tar jag en promenad i kvighagen som är närmast lagården. I morse var de ända borta på åkern som kallas Skruven. Kollar att allt är ok och kollar om någon verkar vara brunstig. Somliga ligger lugnt och vilar eller idisslar, andra vill ha en morgonkram och en och annan ger mig en vänskaplig knuff.
Min bästa kompis den här sommaren är nog 881 Svanros. Hon är äldst och något av en ledare. Hon hjälper mig att ha koll på vilka som är brunstiga, hon ser till att den brunstiga kvigan följer med in i stallet och ser till att inte yngre kvigor blir mobbade. Hon lägger gärna hakan mot min axel och det känns som vi utbyter tankar.
Men Lovisas fråga väcker också en annan tanke . Jag har inga betänkligheter att äta kött och jag äter gärna kött från djur som levt på gården. Kan man äta sina vänner? För min del upphör kon att vara ko vid slakten. Det känns som ett värdigt slut på ett koliv att bli kött. Och det som är på tallriken är biff och entrecote som inte har något namn.
Här är min kvigkompis Svanros, en stor och vacker Holsteinkviga.