Tillvaron är skör..
VDn gör ett ärende till staden för att handla på Granngården, hämta en lurvig hund och hämta ut ett paket på Norrköp. Han kommer nästan ända hem….Hundra meter från huset kör han ner i Stentorpsskogen, på fel sida och efter 20 meter fastnar bilen på en sten. Jag eldar pappersopor i pannan och in kommer min VD, något förvirrad och berättar att bilen står i Stentorpsskogen. Ja där står den, vår vita skåpbil, snyggt och prydligt parkerad på en stenbumling, med en lurvig hund som känner sig ensam.Något har hänt, han är mer förvirrad än vanligt min kära VD. Han hittar inte orden, han upprepar sig. Vad gör man…..man ringer till sin far 90 år och ber honom komma hit så jag kan skjutsa min VD till sjukhuset. Fadern kommer och vi tar den lilla röda bilen till akuten på Norrtälje sjukhus. Man sänder alltid en tacksamhetens tanke till de som såg till att vi har ett akutsjukhus i Norrtälje.
Jag får låna pappas bil och på fredag morgon tar jag itu med allt det praktiska med bärgning av bil, kontakt med försäkringsbolag mm. Djuren ska ha tillsyn, möte på Färsna och transport av djur till olika beten. Döttrarna från Uppsala dyker upp och tar hand om sin fader som får komma hem från sjukhuset på eftermiddagen. Det är konstaterat att han tydligen fått en sk tia. Jag kommer in efter att ha sorterat djur som ska iväg till Billinge, Eke och Brotorp. Jacob och Per kommer med traktor och djurkärra. Flickorna undrar om jag sprungit ”kvigruset” då jag har koskit från topp till tå.
En full dag är till ända…det var bara bilen som blev allvarligt skadad. VDn hänger med ett tag till...