Här sitter jag i uterummet hemma hos Linnea med familj i Östersund. Det regnar. Hoppas det regnar därhemma i Roslagen också så att gräset växer. Även fast jag lämnat gården finns tankarna kvar om hur djuren har det på Kvighotellet.

Karins Kvighotell har blivit Billinges Kvighotell. Hemsidan finns kvar lite till och jag tänkte väl dela med mej av lite tankar om hur det är att lämna en verksamhet och börja en annan tillvaro.

En tillvaro i det blå huset i Finsta. Där, i ett samhälle på den baltiska moränleran, med en stark historia från 1300-talet, med den heliga Birgitta, tågtrafik, storskaligt tegelbruk, lantbruksskola och mycket mera, ska vi skapa en ny tillvaro.

Nu är vi fria att göra lite mer vad andan faller på utan att behöva skaffa avbytare för tillsyn av hus och djur. Så nu drog vi till Östersund för samvaro med barn och barnbarn. Hunden Laban är med förstås. Istället för att valla kvigor får han nu lira fotboll med barnbarnen och lukta på nya hunddofter. Han har fått bada i Storsjön och simmat och hämtat bollar. Jag tror inte han träffat på varken Birger eller Storsjöodjuret….Men vad vet man...han ruskar av sig vattnet och går fram till Elvin och vill bli kopplad så att vi kan gå hem. Mysigt att se att han går så fint med Elvin.

Tittar ut över nejden över det som i detaljplanen kallas ängsmark och som tydligen ska fortsätta vara det fast utan betande djur eller slåtter. Linnea, min dotter som jobbar på Östersunds kommun, hoppas att den ska bli ”foder” till den planerade biogasanläggningen när den nu inte kan vara mark som används för livsmedelsproduktion. Hon tänjer lite på gränserna på sin tomt och sår ängsblommor på kanten av ängen.