I det gassande solskenet fixar jag stängslet på granngårdens åker som kallas Skruven. Olle vill ha åkern avbetad och har på min inrådan putsat den en gång så att det nu finns färskt gräs att äta för kvigorna. I hagen bredvid går sex stora kvigor som ska kalva i vinter. På kvällssidan när det har blivit lite mer svalka tar vi och föser över trettiotvå kvigor. Jag tänker så här att det är bäst att vi aktivt föser över dem till Skruven så att kvigorna inte bara hittar en öppning och tror att de är på rymmen… Sen vill ju Laban jobba lite också. Kvigorna har vaknat till efter att de legat i skuggan och idisslat och slumrat lite. Laban har sprungit före och markerat att här är dom, kvigorna. Jag går före och lockar, kosserna, kosserna kom då… Laban gör stora lovar för att få med alla. VDn kommer efter och håller lite koll på Laban. Kvigorna hänger på och går i en lång rad efter mig och Laban parerar snyggt att de går genom ett ledhål och att de faktiskt följer mig mot Skruven. Väl där blir det full fart på kvigorna som måste kolla upp vad här är för bete. Laban får mycket beröm för bra jobb och så lämnar vi kvigorna på Skruven och tror säkert att de hittar tillbaka till vattenkaret när de blir törstiga.

När vi går morgonrundan, Laban och jag, kommer de i en lång rad till vattenkaret och går sedan tillbaka till Skruven. Men när jag ska räkna kvigorna fattas det en. Men, men där är ju en för mycket i midsommarhagen som gränsar till Skruven. Lilla 1295 Stella har hoppat över eltråden och känner sig nog lite bortkommen bland de stora kvigorna. Lilla Stella ,vars mormor 731 Stella har sällat sig till 100 tons klubben. Det vill säga hon har givit 100 ton mjölk och väntar nu sin 9 kalv.Hon är också den kossa som är Billinge Gårds varumärke. Vad månde då bliva av den här lilla Stella?

När Laban och jag tittar till kvigorna nu på kvällen råmar lilla Stella. Hon saknar nog sina kompisar på den här sidan staketet. Jag tänker, vi gör ett försök Laban och jag att få tillbaka henne. Hon går längs staketet och tre stycken kvigor följer henne på den andra sidan staketet och de andra kvigorna som är i midsommarhagen syns inte till. Laban och jag följer efter henne vid staketet och får henne att vända tillbaka till grinden. Laban föser väldigt följsamt och lyder mig när jag vill att han ska backa och så är vi vid grinden och vi lyckas fösa över henne till de andra och Laban vaktar så inte de andra i hagen följer efter för de har ju naturligtvis dykt upp nu.

Vår duktiga vallhund. Han är så lagom på, djuren är inte rädda för honom och är det inte så att vi säger till att han ska fösa så sitter han där och spanar på dem bara.

Jag berömmer honom och säger att han är värdsbäst i hela världen. Han trycker sej emot mig och ser väldigt belåten ut.