Sitter i verandan, svetten droppar och det är jobbigt varmt. Kvigorna låg hela förmiddagen i skuggan av hasselsnåret under eken. Jag tog en siesta i undantaget, Jan Janssons kammare, där det faktiskt var rätt svalt. Kvigornas betesmark ner mot Norrsund har fått några veckors vila från betande och jag hoppas att lite regn i helgen ska sätta fart på gräsväxten. Nu går de på de nystängslade åkrarna Ägnan, Bakägnan och Mariedal samt i Björkbacken. Här som mormor och Elvin, snart 6 år, satte i isolatorer och elrep förra veckan.
Rågvetet är tröskat och blir foder till Billinges kor. Halmen ska balas och blir foder och strö till Billinges kor och till kvigorna på Karins Kvighotell. Mera foder behöver gnetas ihop innan man kan känna sig trygg i att ha foder hela vintern.
Ett sådant här år sätter saker och ting på sin spets. Hur hållbart är det svenska lantbruket? Hur beroende är vi av importen? Hur ska man tänka i en livsmedelsstrategi där produktionen ska öka?
Det som är positivt är att flera har fått upp ögonen för svensk matproduktion. Myndigheter har ruckat på regler för att underlätta att det gräs som finns kan tas tillvara och bli foder antingen som bete eller som ensilage. Gårdar som inte har egna djur har gett bort sina gräsbevuxna åkrar för slåtter till dem som har djur. Butiker åtar sig att sälja mera svensk mat och grossister lovar att se till att kommuner och landsting ska få det svenska köttet som efterfrågas till skolor, omsorg och sjukhus. Vi skulle också gärna se att restauranger marknadsför sig med att de endast har svenskt kött på menyn.
Det känns tufft att vara bonde med djur. Man har alltid djurens bästa för ögonen och man vill ha ett så bra foder som möjligt till dem och förstås tillräckligt med foder. Kossor är som elitidrottsmän och för att de ska kunna producera och må bra behövs högvärdigt foder från bra gräsvallar.
Nu går vi emot en jobbig höst och vinter. Fortfarande finns hoppet att vi kan få ytterligare skörd av gräs så vi inte behöver skicka djur till slakt i ren desperation. Vilka lärdomar kan vi dra av den här sommaren? För att vi ska få en ökad produktion enligt livsmedelsstrategin behövs långsiktiga spelregler vad gäller lantbruksföretagande. Intresset att sälja svenska produkter i butiker och på restauranger och till de offentliga köken måste hålla i sig och bli praxis. Och vi måste vi slå vakt om bördig åkerjord, sköta om vår åkermark och sluta lägga mark i permanent träda.
För 150 år sedan gjorde man sjösänkningar och fick fram ny åkerjord. Många gånger har jag tänkt att de där åkrarna kunde jag gärna lämna tillbaks till Brosjön. Men ett sådant här år är det de åkrarna som levererar.