Ska just ut och se till djuren då det ringer i telefonen. Det är nog dina kvigor som är i Finngarne säger Jacob i mitt öra. En snabbkoll genom fönstret på utvind ger vid handen att de i allafall inte är kvigorna här hemma som är på rymmen. Då är det kvigorna vid Hof som antagligen blev rädda vid åskknallarna och störtregnet i går och så har de sökt sig till kossorna i Finngarne.

När Jörgen kom ut till korna var fyra stycken unga kvigor bland korna där ute, resten 18 st , hade gått in i lösdriften och kände sig tydligen hemma där.

Jacob ställer upp med traktor och djurtransportkärra och efter frukost och blandning av foder till kossorna i Billinge möts vi i Finngarne där mina 22 unga kvigor har funnit sig väl tillrätta i liggbåsen i lösdriften. Med proffsig hjälp av bönderna i Finngarne föser vi på 11 kvigor på transporten och kör hem dem till ungdjursstallet här hemma. Så upprepar vi proceduren och tar hem resten, alltså ytterligare 11 st. Under tiden har Karolin fyllt på i " tjurstallet " här hemma, dvs nya doser har avlämnats i kvävekärlet. Skönt att slippa ha dessa tjurar på rymmen!

Nu tar jag tillfället i akt att ta träckprov för att kolla om de har parasiter och putsa betet och justera stängslet så får de komma tillbaka om några veckor.

Jacob och jag tittar på varann, vad skönt att ha kvigor som är lättlastade och sociala och lätta att ha att göra med. Och vilken tur att de dök upp i Finngarne och att det faktiskt finns kor i närheten som de kan söka sig till.